Bilder från verkliga livet del II

Blomsterprakt...rätt långt ifrån den egna trädgården i Arvika...på flera sätt...!

'Gröna sjukhusets' väntsal/entré. Här väntade man tills IVA tog emot besök, 17.00 (läs tidigast 17.20). Lite striktare än hemma. Absolut inga barn på intensiven (missade den spanska informationen första gången och drog med barnen ända in... Salen var fylld av patienter som såg mer döda än levande ut...en del var det också enligt Nisse som både såg 98% piggare ut och var betydligt yngre än övriga patienter... Vissa rullades ut under lakan.)

Det dramatiska onsdagsdygnets översvämning i matsalen.

Torsdagskonferens

Folkdansfestival på Centro Cultural, Los Cristianos.

Märkligt hur lika knätofskläderna var här och hemma....

Ljumske efter stentning

På definspaning medelst katamaran, onsdag 28 september.

Heldag med Svenska skolans 11 blonda elever.

Flasknosdelfiner irl, vilt tillstånd

Grindval/Pilot whale

Fascinerande bekantskap!

Bilkörning

En positiv effekt av Nisses sjukhusvistelse har ju varit mitt bilkörande! Mot mina ungomliga principer har jag blivit medelålders 'lättvindig' och blir gärna körd dit jag ska. Detta trots att jag faktiskt gillar att köra bil, vissa bilar väldigt mycket..! :) Uppmärksamma läsare protesterar förmodligen nu och tänker: 'De har ju ingen bil..!' Nej, vi har ju inte det. Men väldigt generösa vänner!
Så, vi har fått låna en bil helt enkelt, deras enda. Helt fantastiskt egentligen.
Denna har tagit mig och barnen fram och tillbaka till sjukhuset. Helt suveränt att slippa gå eller ta taxi. Till saken hör att körandet har gått alldeles utmärkt! (Möjligen aningen subjektivt omdöme...men mina medpassagerare har inte klagat.)

Garageplatsen till vår lägenhet ligger under huset. Här har man lyckats få in VÄLDIGT många parkeringsplatser! Döttrarna har glatt hoppat ur och stöttat sin mor i det trängda parkeringsläget. Trots att bilen är liten och att inga andra än dagsfärska bilar är utan skråmor så vill jag ju varken skada den lånade bilen eller bilen till höger. Detta har gått utmärkt. Flera gånger!

Ända tills kvällen vi hämtat Nisse... Där sitter han lite småstel och aningen yr efter blodtryckssänkningsmediciner, i passagerarsätet. Jag har cirkulerat i helgtrafiken och utan problem tagit oss hem i spansk stil.
Vi närmar oss parkeringsplatsen. Nisse sträcker då på sig, kikar ut och säger: 'Nu blev det väl lite konstigt här...'
Kan man tro att det blev!! Efter detta lyckades jag inte parkera, hur mycket mina döttrar än stöttade! Slutade med att jag trängt in bilen mellan grannbilen och betongstolpen till vänster, på ett sätt som gjorde att om jag backade så skulle vänster backspegel trilla av, om jag körde fram så skulle grannbilen få en silvrig fartrand...
Det hela slutade med att min käre make, nystentad och stel får hoppa in och styra upp det hela...

Märkligt! :)

De världsliga tingens rätta proportion

Vad gör några liter vatten i klassrummet, avsaknad av AC i bilen eller sand i skorna...egentligen? Att ha förmånen att dela livet med den man älskar mest, sin bäste vän och själsfrände, att ha friska, starka barn, att omges av människor som visar omtanke och omsorg, betyder däremot allt..!
Efter en sommar, mer påfrestande än något tidigare upplevt, så kan man hoppas att det från och med nu bara blir bättre.
Vi har landat, jobbet flyter på, rutiner blir en vana och livet rullar på. Mer behöver man väl inte? Att hitta glädjen i det lilla och njuta av vardagen kan låta som en enkel sak på en plats som denna men att verkligen göra det kräver nog, av nutidens västerlänningar, en ansträngning..?
Vi gör vårt bästa! En dag i taget, fulla av ödmjukhet och förtröstan...
In God´s hands
Susanne & Nisse

Åskoväder och ambulans

Natt till onsdag var här ett rejält åskoväder. Väcktes strax efter sex på morgonen av stormvindar och skyfall. På balkongen hittar jag då min käre make. Vit som ett lakan. Mådde inget vidare bra sa han...ont i bröstet. Inte ett läge vi önskat oss. På 112 kunde man få engelsktalande hjälp, ambulansen var vid grinden inom fem minuter. Jag sprang efter med sjukförsäkringskortet, i ankeldjupt vatten medan regnet formligen vräkte ner. Hann skicka med kortet men var då inte i min lugnaste sinnesstämning. På väg uppför trapporna, blöt som en dränkt katt, kan jag inte för mitt liv bestämma mig för vilken våning jag är på. Slutar med att jag tror mig vara rätt, börjar fippla med nyckeln men avbryts av en kvinna som öppnar och vänligt visar mig att jag bor en våning ner...
Nu på torsdag kväll har Nisse flyttats från intensivavdelningen till vanligt rum. Han är pigg. Blodkärlet där stenten  placerades efter infarkten hade säckat ihop lite, precis i anslutning till stenten. Därav den infarktliknande smärtan. Detta åtgärdades, ny stent installerades, via ljumsken den här gången.
Sjukhuset är känt för att vara duktiga på hjärtproblem. Svårare patiententer skickas till Universitetssjukhuset norrut. Än en gång känner jag mig glad över att det var just Spanien jag sökte och fick tjänst i...och inte Maputu eller något ännu mer avlägset..!
Onsdagsmorgonens känsla av att vara väldigt långt hemifrån och ganska ensam byttes snart mot en känsla av, återigen, tacksamhet över de människor vi mött här! Och tack vare den moderna tekniken är inte ens Sverige långt borta..! Tack för alla goda tankar, all omsorg, bil och bullar! :)

Mitt i detta lilla drama höll ju det intensiva regnandet på, hela onsdagen. Ett resultat av detta blev då en liten översvämning på skolan. Inte djupt...men en del. 30 liter torkade vi raskt upp på torsdag morgon. Har förstått nu att ett mycket effektivt kackerlacksdödarknep är dränkning. Miljövänligt men...en aning bökigt..?

Colegio Sueco Tenerife

Enligt tidigare löfte/hot kommer här nu första delen i serien

'Familjen Liljedahls vardag'

Entréhall/arbetsrum/bibliotek





                                                                                                                   Stora klassrummet



Matterummet



Matsal (slöjdsal)



Skolgården

Köket/Nisses domäner

Numera helt kackerlacksfritt..!

(När vi kom fanns det döda kackerlackor i skåpen, kaffebryggaren, spisens gasmunstycken, stekpannehandtaget......... )

Den kanske inte alltför inspirerande korridoren där skolan är belägen (en halvtrappa ner från Compostela Beach Hotel). Skolan är på båda sidor omgiven av dykarfirmor. Den ena hade inbrott under natten till måndag. Våra elever engagerade sig i detta och ritade bilder som de sen överlämnade.

Mer än en som fällde en tår då...

Hemvägen

Compostela Beach Hotel/skolan i bakgrunden.

Valdagen

Hoppas det är många förståndiga röster kvar att räkna..! Eller höj mandatgränsen...

Las Mercedes med Gran Canaria i fjärran

Har de senaste dagarna ivrigt förevigat allt i närheten. En klok man i vår närhet gjorde mig uppmärksam på att de därhemma nog kanske kunde vara intresserade även av hur vardagen ser ut. Så klart! Därmed inte sagt att de där hemma är 432-bilder-intresserade... Inom en inte allt för avlägsen framtid har vi för avsikt att via ett noga utvalt antal bilder, redogöra för vår vardag och vår närmiljö. Håll ut! ;)

Den norra, lummiga delen av ön...

Dagens iakttagelse: att vara en äkta bredfotad gummistövelsvärmlänning, utan längtan efter skavsår mellan tårna, är INTE lätt i flip-flopens förlovade land...

Arbetsmarknadspolitik

Har ju tidigare nämt den spanska pappersexcersisen. Efter att ha funderat över detta nån vecka så anar jag att de kanske tänker helt rätt! Här vimlar av sysselsatta människor! På väg till skolan, längs strandpromenaden, får man kryssa bland renhållningsarbetare med sopkvast, vattenslang, palmblad eller liten sopbil. På stranden råder det lika stor aktivitet med både solstolsuthyrare, strandrenhållningsarbetare, traktorer som krattar sanden och små bilar, med minst tre män i/på. En som kör, en på flaket och en som kutar bredvid och slänger upp sopsäckar till den som, på slutet, balanserar bra högt på sopsäckslasset.
Hur mycket människor som helst!

Dessutom tror jag att de har gjort helt rätt när de hyrt enorma kontorslokaler, utrustat dessa med skrivbord, stämplar och häftapparater och sedan fyllt med någon myndighet ex. Social Securidad (Försäkringskassan). När man kliver in i en sådan lokal möts man först av en disk. Där går det, till att börja med, åt en anställd som  ägnar sig enbart åt att dela ut nummerlappar till rätt sorts skrivbord i lokalen. (Lokalerna är sen alltid utrustade med minst fyrtio sittplatser för att man bekvämt ska kunna vänta på sin tur...)
Vilka sysselsättningsmöjligheter! Undrar om partierna på allvar studerat Spanien inför valet?

Dagens fundering: tror att jag definitivt ska behålla mañana-känslan när jag kommer hem. Tänker t.ex. aldrig mer bli stressad av att fickparkera, länge och omsorgsfullt, på en vältrafikerad, enkelriktad gata....

En månad...

..har vi varit här idag! Mycket har hänt på dessa fyra veckor och Los Cristianos känns...som hemma för ett tag! Nio månader till sommarlov.
Vi känner oss oerhört priviligierade och tacksamma som träffat människor som vi redan räknar som vänner!

Helgens begivenhet har varit Agualand i Costa Adeje. Välordnat vattenlekland med gott om badvakter med visselpipa. Inte en chans att man gjorde fel, man blev raskt påmind om man var i närheten av att göra bort sig. Badskor på fel ställe, för nära en kant, badring i fel kana...tror även att de hade uppsikt över badande gäster....
Delfinshowen var fantástico!! Tycka vad man vill om vilda djur i fångenskap, det dessa gjorde i samspel med sina tränare fick i alla fall mig att bli tårögd mer än en gång..! Yngsta dottern var tyst, hela showen igenom. Har nu meddelat att hon ska bli delfinskötare. Om man betalar och desinficerar händer och fötter kan man få klappa djuren. Har lovat att vi ska göra detta.
Årskort inköpt!

Har dessutom gjort om bergsbestigarbedriften igen. Den här gången med vattenflaska. Betydligt mindre yr den här gången...

UV-index och en död man

Igår på hemväg från jobbet träffade jag på två, mindre angenäma, saker.
Det första var en brittisk (nästan alla turister här för tillfället är britter) pappa som i värsta värmen klev omkring på standen med sin ljushyllta, rödhåriga 6-månadersbäbis i bärsele på magen. Var var hatten undrar vän av ordning?! Var bäbisen smörjd med solskyddsmedel?!

Solen är obarmhärtig...och människor solar som om de aldrig hört talas om UV-strålning. Gillar själv egentligen varken solgass eller hög värme (tyder på bristande insikt att flytta till en Kanarieö då, jag vet...) Har ändock lyckats bränna mig på ställen jag inte, i insmörjningsögonblicket, ens föreställt mig skulle träffas av solljus. Detta trots att jag aldrig varit ute i solen före klockan 15 och ännu oftare runt 17! UV-index ligger på 10 här nu. Läste nyss att om den ligger över 3 kan man bränna sig om man vistas ute längre än 15 minuter... Nåväl, lagom är väl bäst, som vanligt...

Den andra mindre angenäma saken var en död man. Lätt surrealistisk känsla att gå förbi två poliser, en läkare, avspärrningar och en död man...lite som att helt plötsligt vara i en film. Man har ju sett det förr...

Det hela var dock ganska fint ändå. Alla förbipasserande tystnade, ingen folksamling syntes till, alla som befann sig i närheten visade någon sorts hastig respekt...innan de fortsatte sitt semestrande.

Resultatet av snäcksamlarlektionen. Lätt otydligt, dekorativt och helt omöjligt att hänga upp på väggen...

Täckväst och läderstövlar...

..känns ju inte helt rätt när utetemperaturen är över 30 grader! Zara-butiken intill skolan anser nog ändå att det är höst...
Intensivt och roligt arbete på skolan i övrigt. Gick ut med ettorna och skulle samla saker att bygga alfabetet av. Kottar och pinnar tillhör ju ovanligheterna så jag chansade på lite snäckor och småstenar. Gick de ca femtio metrarna ner till vattenbrynet. Eftersom klockan bara var nio på morgonen så var det lagom varmt och ganska trevligt att gå där. Jag tänkte mig att detta skulle få ta ett tag eftersom vi hade dubbelpass i svenska och sex-, sjuåringar inte gärna sitter still så länge. Stranden är mestadels helt fri från annat än finkornig, grå sand men just närmast vågbrytaren, där våra dykargrannar brukar gå i, kan det finnas lite. Till vår stora glädje hittade vi små, jättefina, svagt rosa snäckor. Barnen skuttade omkring och plockade med stor glädje. Plötsligt kliver en, för all del mycket vänlig, spanjor fram med en hel bärkasse redan plockade snäckor och ger de blonda entusiasterna...! Bara att gå in och jobba sen....

Dagens fundering: är en Skolinspektion vad man vill ha på ett nytt rektorsjobb under obekanta förhållanden...?

Kändisar....

http://www.tenerife.nu/

=)

Vilken grej!

Trots att jag misströstade ett tag så var fyrverkeriet helt klart värt att vänta på. Har aldrig sett ett större, mäktigare eller mer långvarigt fyrverkeri någonsin!

Vid niotiden igår kväll hade vi, som de nybörjare vi är, turen att trava rätt in i händelsernas centrum. Carmen Maria var, buren av ett större antal starka män, pyntad av åtskilliga blommor och åtföljd av många, på väg rakt mot oss. Jag blev riktigt tagen av allvaret i situationen. Först i processionen gick fiskarnas änkor, likadant klädda med spetsdok över huvudet. Allt var som ett sorgligt begravningståg med levande ljus, suggestivt ackompanjerat av en ensam trumma.

(Ja bilderna är medvetet suddiga. Känner inte att jag hinner springa runt och fråga alla om de vill vara med på bild...)

Just som man går där, längst bak i ledet och är berörd av situationen så hör man något annat.
Strax bakom kommer två blinkande Policía Local-bilar, en högt brummande sopbil samt en hel armada orangeklädda sopgubbar. Gatan skulle uppenbarligen städas ordentligt och rätt tidpunkt för det var tydligen nu. Kan ju säga att det stämningsläge jag nyss befunnit mig i bröts...

Vi valde att sätta oss på en uteservering i trevligt sällskap medan processionen, med sopbilen i änden, långsamt fortsatte ner mot hamnen. Efter, vad vi tyckte, tillräckligt lång tid begav vi oss efter för att invänta fyrverkeriet. Då hade Carmen Maria inte ens hunnit upp på båten.

Nu följde ett par timmars obegripligheter (för oss oinvigda vill säga). Allehanda båtar, färglatt pyntade med plastgirlanger, blinkande ljus och annat traditionsenligt turades nu om att tuta...länge, ofta och högt... Så småningom lyckades den stora oredan (återigen för den oinvigde...) vid kajen reda upp sig och båtarna styrde ut mot havet.

Vi som inte fått plats på någon båt lämnades åt att vänta, och vänta, och vänta... När Carmen Maria till slut återfick fast mark under fötterna så hälsades hon med en högtidlig 'Ave Maria' sjungen av en distinkt mansröst. Och vi fick äntligen se fyrverkerierna!

Dagens iakttagelse: att fiestafirarna gillar att det smäller lite när det är ljust är helt ok om själva slutklämmen blir så här häftig!

Är dock oroad över vilken klimatkompensation som kommer krävas efter en sådan här uppvisning....

Balkongen...

...är tveklöst det mest utnyttjade utrymmet i vår lägenhet! Den är behagligt sval och skuggig, utom mellan 16 och 19 då solen ligger på och har en fantastisk utsikt över Teidemassivet (se tidigare inlägg).
Just nu, när klockan är 14, kan man höra diverse ljud från omgivningarna. Bl.a. tutandet från båtarna mot La Gomera. Tydligen nödvändigt att tuta tre gånger vid varje avgång. De går ofta, både tidigt och sent...
Ett annat typiskt ljud är bjäfsandet från hundar. Små, ettriga hundar är klart överrepresenterade, överallt! (Döttrarna håller inte alls med om att de är varken för många eller osympatiska...)
Just idag kan man också med ojämna mellanrum höra knattret från raketer. Märk väl att skymningen inte faller förrän ca kl 21... Har fått berättat för oss att den visuella delen av raketerna är av underordnad betydelse här. Det är smällandet man vill åt!
Under helgen firas här Maria Carmen (fiskarnas lokala skyddshelgon om jag förstått saken rätt). Bevistade igår en liten tillställning vid katolska kyrkan inne i stan. Maria Carmen hade burits ut och fick åtnjuta diverse tal- och musikhyllningar (är i och för tveksam till att hon njöt något vidare av
damkören... =/). Ikväll ska hon bäras runt i staden, hon ska ut i en fiskebåt och det hela lär sluta med ett fyrverkeri till hennes ära (efter mörkrets inbrott). Återkommer i ärendet!

Dagens iakttagelse: att bestiga ett berg i 30-gradig värme och glömma vattenflaskan är dumt!

Berget. Los Cristianos från Guaza.

Nästan som svenskt!

Den ljuva doften av kackerlacksgift och klorin!

Har ansett mig vara en någorlunda miljömedveten människa som prioriterat ekologiska produkter, avstått från miljöovänliga och sorterat sopor. Har medvetet gått in för att vänja mig av med bil här nere eftersom vi avser att äga bara en när vi kommer hem. Två bilar i stan är miljöovänlig latmasklyx! Behöver dessutom motionen....
Dock, efter det chockartade mötet med kackerlackseländet på skolan, har jag insett att miljömedvetenhetsfasaden är tunn... Utan att tveka plockar jag fram sprayen med diverse varningstecken på (förstår ju inte spanska...) vid minsta misstanke om kackerlacksnärvaro! Dessutom häller jag rikligt med rengöringsmedel 'con Lejía' (med klorin) i skurhinken och dammtorkar skolan med gummihandskar...

Hemma har vi varit förskonade från kackerlackor. En stackare råkade landa på vår balkong, det sista han gjorde..! Att de flyger var ny kunskap för mig, trots vingarna... Alla våra fönster har nu heltäckande insektsnät. Vi verkar vara de enda i komplexet som har det...
Mycket tacksam för de fastighetsskötare som sköter stället. Varje morgon sopas stenläggningarna, blommor och buskar vattnas, trappuppgångarna skuras. Allt är skinande rent, con Lejía... :)

Dagens iakttagelse: tanken att lite skit i hörnen kan vara ett hälsosamt tecken på att man har ett liv, som innehåller mer intressanta saker än städning, gäller inte här... Lite skit i hörnen kan väldigt snart bli ett allt för trivsamt kackerlackstillhåll.

Dagens fundering: kan det faktum att jag nu inte kör bil dagligen kan räknas som klimatkompensation?

Två veckor och fyra dagar..

..har vi nu varit här. Någon sorts vardag har infunnit sig! Saker har hittat sin rätta plats i hemmet och ett och annat börjar kännas bekant.

De första inläggen (som skrevs när bloggandet var tänkt att inledas..för ett tag sen...) är rätt gamla och en hel del har hänt och iakttagits sedan dess! Bl.a att brännhet sand på hemväg från jobbet kanske inte är ett problem jag bör klaga allt för högljutt över..skor kan ju användas även på stranden. Dessutom kan jag ju välja att gå i vattenbrynet. Atlanten svalkar.
Intressant att iaktta har varit spanjorernas förkärlek för pappersarbete! Ett enkelt bankkonto, för en blygsam lärarlön, öppnas relativt snabbt och geschwint i Svea rike. Därav mitt lilla skratt när banktjänstemannen sa, vid signeringen av första pappret, att nu blir det ca. 50 till. Jag trodde ju hon skämtade! Det gjorde hon inte..... Har ägnat åtskilliga timmar åt att åka än hit än dit för att få papper utskrivna, påskrivna samt HÄFTADE och STÄMPLADE! Marknaden för dessa två kontorstingestar bör vara enorm i Spanien...!

Dagens iakttagelse: de turister som stör min gympalektion på stranden genom att gå rakt över den i sanden ritade spökbollplanen, har rätt att vara där....

Dagen...

…börjar bra! Lite halvmulet, lagom temperatur, lätt bris. Efter promenad mot skolan, i friskt tempo 2,5 km, kändes väntan på nycklar, i skugga, dock ok… Skollokalerna var i varierat skick. Klart var dock att läsårsuppstarten detta år inte skulle bli ex. en trevlig utflykt till något museum eller allmänt peptalk av rektor följt av lunch man inte behöver betala själv, utan helt enkelt uppsopning av hundratalet döda kackerlackor, modell ’inte liten’. Detta gick relativt smidigt i ena delen av lokalen. Värre i andra, där fanns ingen elektricitet och därmed heller ingen belysning vilket är nödvändigt i lokaler huvudsakligen under markplan. Till saken hör dessutom att i just denna del sitter AC-aggregatet…

Vid tretiden är orken slut, varken kropp eller hjärna speciellt alert. Ett trevligt svenskbesök dyker in och beklagar AC-frånvaron. Just denna dag visar sig vara den hittills varmaste denna sommar.

Med, trots allt, glatt mod beger vi oss till ’Mercadona’ för att inhandla allehanda nödvändigheter.

7 kassar sådana lastas in i taxi (allt annat vore uteslutet efter nyligen gjorda erfarenheter…)

Väl hemma vid vår fina lägenhet med alla matvaror ex. kyckling, yoghurt, salami, visar det sig att vår fina dörr inte låter sig öppnas…trots idoga försök av flera familjemedlemmar! Återstår att ringa vår hyresvärd. Denne vänlige själ kastar ut TV-reparatören (som troligen inte återkommer direkt…) och beger sig till oss för att bistå i nödläget. Vi inväntar honom ute på gården. En halvtimme senare sticker han ut huvudet ur vårt fönster på tredje våningen och ropar hej!

Två märkliga saker har inträffat: dörren låter sig lätt och smidigt öppnas och värden har, trots vår uppsikt och ivrigt väntande, lyckats ta sig upp och in…!



Dagens språkiakttagelse – ’pollo’ betyder för all del ’kyckling’, men vi är inte säkra på ordet för ’friteras’.

Dagens matiakttagelse: även sådant som är avsett att friteras kan bli gott i ugn. Detta även om det bara innehåller 3% kyckling..!

04.30

…ut ur hotell in i transferbuss. Åter in på Arlanda (bagaget märktes här med orange lapp betydande tungt…). Den lätta språngmarschen på Barcelona airport kunde behagligt nog företas med enbart handbagage. Här hade dock omstrukturering av detsamma skett och yngsta dottern fanns springande med enbart en fiol, någon annan bar resten…


Även Tenerife norra flygplats har bagagekärror (att vi valde denna flygplats skulle ha kunnat bero på att vi ville se så mycket som möjligt av ön när vi anlände. Det gjorde det inte…)

In i buss. Byte av buss i Santa Cruz, ur buss in i taxi i Los Cristianos. Vid lägenhetskomplexet fick vi bärhjälp av vår vänlige hyresvärd, den första sen broderns…!

100 kg bagage...

…lastas under nerfärden till Teneriffa enigt följande: i Volvo från Lilla huset i Östevall. In på järnvägsstationen i Arvika. Ut ur järnvvägsstationen in i buss p.g.a. 200 m. bortregnad banvall och inställt tåg.. Ur buss i Karlstad, in i Svea rikes, denna dag, varmaste tågkupé. In på centralstationen i Stockholm (som förmodligen valt denna dag för bortforsling av samtliga bagagekärror), in i Arlanda expresståg (mannen i familjen bar under denna lite för långa bagagemarsch 20 kilo ryggsäck på ryggen, två resväskor á 25 och 29 kilo samt två dataväskor…) In på Arlanda (som har bagagekärror), in i minibuss, in på hotell…