Åskoväder och ambulans

Natt till onsdag var här ett rejält åskoväder. Väcktes strax efter sex på morgonen av stormvindar och skyfall. På balkongen hittar jag då min käre make. Vit som ett lakan. Mådde inget vidare bra sa han...ont i bröstet. Inte ett läge vi önskat oss. På 112 kunde man få engelsktalande hjälp, ambulansen var vid grinden inom fem minuter. Jag sprang efter med sjukförsäkringskortet, i ankeldjupt vatten medan regnet formligen vräkte ner. Hann skicka med kortet men var då inte i min lugnaste sinnesstämning. På väg uppför trapporna, blöt som en dränkt katt, kan jag inte för mitt liv bestämma mig för vilken våning jag är på. Slutar med att jag tror mig vara rätt, börjar fippla med nyckeln men avbryts av en kvinna som öppnar och vänligt visar mig att jag bor en våning ner...
Nu på torsdag kväll har Nisse flyttats från intensivavdelningen till vanligt rum. Han är pigg. Blodkärlet där stenten  placerades efter infarkten hade säckat ihop lite, precis i anslutning till stenten. Därav den infarktliknande smärtan. Detta åtgärdades, ny stent installerades, via ljumsken den här gången.
Sjukhuset är känt för att vara duktiga på hjärtproblem. Svårare patiententer skickas till Universitetssjukhuset norrut. Än en gång känner jag mig glad över att det var just Spanien jag sökte och fick tjänst i...och inte Maputu eller något ännu mer avlägset..!
Onsdagsmorgonens känsla av att vara väldigt långt hemifrån och ganska ensam byttes snart mot en känsla av, återigen, tacksamhet över de människor vi mött här! Och tack vare den moderna tekniken är inte ens Sverige långt borta..! Tack för alla goda tankar, all omsorg, bil och bullar! :)

Mitt i detta lilla drama höll ju det intensiva regnandet på, hela onsdagen. Ett resultat av detta blev då en liten översvämning på skolan. Inte djupt...men en del. 30 liter torkade vi raskt upp på torsdag morgon. Har förstått nu att ett mycket effektivt kackerlacksdödarknep är dränkning. Miljövänligt men...en aning bökigt..?